Hej gulliga lilla tonårsblogg! jag har bestämt mig för att vår lilla tid är över, eller långa tid.
alla naiva, tonåriga, blödande ord jag lagt på dig. så mycket luggar, äventyr, glitter och öppet hjärta som visats. nu känns du mest färdig. en gullig sak att se tillbaks på ibland. jag vill fortsätta samla mina äventyr.  mina fina personer, fina idoler, fina kvällar, glittrig sommar, göteborg osv... men det får samlas på ett nytt blankt ställe. Det är inte som att jag gått och blivit vettig och oblödig men jag är i behov av att vända blad. mer som en symbol. kommer inom kort att lägga ut en ny liten bloggadress här kanske, håll ögonen öppna! något kul kanske är påväg att hända.

gillar inte denna veckan
vill att det blir maj, nu.
längtar efter agnes

njut av våren och solen och regndoften och alla blommor som smått börjat visa sig mmm värme i magen.
ses på nästa blogg. mbap

fridens liljor
cornelia

ett liv

har ett bo. ett eget bo, som jag dekorerar och sakta men mjukt landar i. gullisar på besök ibland och kära middagar och rosor i vaser och rödvinsfläckar på golvet och kurslitteratur staplade i högar överallt.
press och stress och skola men ett varmt hem och bara korta spårvagnssträckor mellan mig och älsklingar.
nu planerar vi våriga superäventyr! vill skapa skapa skapa .. ska bara bita mig igenom pressen, stressen, hjärtat, tentor och kylan först.

tip toe thru' the tulips with me

☆ lite av det guldfina 2012s slut hade att erbjuda och ett väldigt nyvaket 2013 ☆

avslutar och inleder med bubbel och skål, bubbliga vinhänder, bubbel i magen, it takes a fool, nostalgi i form av broder daniel-marscherande. klappar och golvsamtal. vi snurrar runt och runt och runt tills vi faller ihop i en  hög på golvet, en fin klabbig vinpussig kärlekshög. fyller vinglas efter vinglas och helt plötsligt är hela livet ett disco, för en kväll åtminstone, natt,  timmar. konfetti i allas hår, inga backspeglar att titta i, inte när själva nyårskalaset står på sin topp, när man är så ivrigt redo, tänder nya året-ljuset inom sig och välkomnar med varma otålmodiga famnen, bland gnistrande personer som lyser upp.. och vill välkomna det nya året tillsammans med mig. inget svårläst språk inga halvkalla rum istället svävar jag omkring med varmt bankande hjärta till this is the year, happy new year, munnen smakar kokos och sprit, mjuka förväntningar som tänds, löften som skrivs ner i huvudet. hej 2013, långtradare med supersofia 00:00, creme caramel, glittriga ben och strukna skjortor. nya år känns ibland som: ett nytt vitt oskuldsfullt blankt pappersark, i detta fall 2013-pappersarket.mm nu har du en gratischans till ett felfritt år. använd det väl. pft! jag är tjugo år, lär mig fortfarande slutar definitivt inte att göra fel, inte än och försöker att acceptera det. det finns inga felfria år. kanske snällare år. mm prestationsångestens och självföraktets vågor som gärna sköljer över en då och då...för ofta.
magen tinar och blir varmare och mer hoppfull. rätt och vilsen på samma gång fast snäll och len och idag släppte jag och boel iväg rislyktor över vättern, high fiveade för oss och jublande över nytt år, nya bon i  nya städer att kalla hem, i universitetsbänken och böckerna, i nya ögon. hjärtan och magar som saknar men allt gammalt kärt som tryggt ändå består och halvgammalt och halvnytt.
mm smält nu snön, kom nu våren. jag är livrädd men ganska redo.

det ständiga letandet efter något att greppa fast i. hålla hårt. håll mig kvar! måste räta på ryggen, våga chansa och sluta gnälla.
sluta känna så mycket.öppna ögonen och se vad jag åstadkommer och har. jag hinner inte vara ledsen nu jag har ett liv att få fart på,
en jul att peppa och mysa i , personer att vara glad tillsammans med. Detta ska inte behöva vara en tid av fullständig panik, jag vill ju kunna njuta och se och känna och lära känna och inte ständigt vara fast i mig, vara trött på mig,  höra mig själv och mitt huvud som går på högvarv. blä. känner mig så utmattad i hela själen och det är väl mänskligt och okej men så förnedrande på något vis. att acceptera att allt inte är på sin rätta plats just nu och att allt inte hela tiden kan vara på sin rätta plats. vad är ens rätt plats? nya platser är väl alltid orätta platser till en början. kan inte vara mitt bästa corneliajag just nu trots att jag så mycket vill få vara det Våga orka vänta på de där glittriga mäktiga fan vad jag är bra känslan i magen-dagarna när tunnelbanefärden får kännas lätt och viktlös och inte som en tung evighet. dagar som kanske kan få vara i någon slags mjuk molnbalans eller åtminstone få innehålla mer balans än obalans och kaos, i mig. Dar i ett bo där jag och theodor lever och bestämmer utan att behöva stressa ihjäl mig över framtiden. å kattsaknad. saknar till och med mina växter. jag är knäpp. Dar där allt inte handlar om att uppdatera blocket var femte minut, leva i en väska,, vara rädd, ekonomisk stress, spela oberörd och vanlig, ringa samtal som bara känns meningslösa trots att de inte alls är det, skriva listor, skriva och skicka iväg tusentals mail och fyllas av ett osäkert hopp.Att konstant hålla alla tummar och hoppas på ett mirakel. är rädd att gnistan i min drivkraft snart dör ut. .. jag känner mig så hjälplös och matt men samtidigt så finns det självklart en längtan och en spänning över allt nytt, över hur det kan bli, alla möjligheter, att få andas ut, vara jag.och vantvarma händer, världens finaste vänner som jag känner mig privilegierad över att JAG får ha som vänner, promenader, planer, nyfunna må bra-ställen, glögg, julmust (alla juldofter och smaker egentligen) kanelte i sammetssoffa, att tillsammans med björk och en termos cognacsglögg kvällsbesöka lena nyman, kaffekoksbubblandet på morgonen, fina peppiga sms och mail, att sjunga visor tillsammans med clara, niklas vegetariska mat, tiokronorskaffe på cafeér, drömmar!!!, snälla främlingar på gatan som ropar efter en att ha världens bästa söndag, perfekta kvällshimlar. stockholm på kvällarna överhuvudtaget är så glimmande och gnistrande fint, att traska runt själv på secondhand med musik i öronen och låtsas bort hela världen, att äta soppa och kramas med julia, lyssna på samma låt trettio gånger på raken, dricka varm choklad till höstsonaten och trängas tre stycken under ett täcke i soffan här i det provisoriska men så fina kärleksfulla kompiskollektivet i bromma, mammas godnattsms, bokad göteborgsbiljett. mm <3 jaja det får väl bli en lång vinter. godnatt

I want to wear your love like a laurel wreath

♥

So when you're near me, darling can't you hear me S.O.S

spårvagnshållplatsen solrosgatan: sofia packar upp sitt liv i Göteborg. jag är där. jag är delaktig. jag är stolt. det är fint. vi dricker vin inpå småtimmarna. köper daimtårta i lisas sällskap, kopplar in lpspelaren, sofia skapar ett hem, vi livsgnäller och livspeppar. smider bra höstochvinter-planer. placerar oss med prasslande godispåsar i djup koncentration framför svt och sedan sitter vi i nervositet och räknar ner minuterna till "torka aldrig tårar utan handskar" börjar. stort snyft.  titta OK.

vi kramas.bara har varandra det är det bästa.
sätter punkt där.

tanken var ju att låta detta gömställe tala i bilder och aldrig i ord. men det råkar oftast halka in ändå. äh.